tisdag 12 augusti 2008

Fred, eller åtminstone vapenvila

Det blev inget världskrig. Den här gången. Situationen i Georgien är dock långt ifrån avslutad och bortglömd, och Ryssland har visat att det fortfarande är att räkna med i världspolitiken. Man kan i denna konflikt se en skugga av NATOs, och speciellt USAs agerande i fråga om Kosovo, en koppling som också andra gör.

I slutändan har detta varit en onödig och mycket tragisk konflikt, som ytterligare belyst nödvändigheten av respekt för mänskliga rättigheter och demokrati för att freden ska kunna bevaras på ett vettigt sätt.

Något annat som belysts har varit det faktum som alltid syns i krigstid: Det första offret i varje konflikt är sanningen. Var det Georgien som anföll Sydossetien, eller var det en reaktion på sydossetisk milis som slaktade "etniska georgier" i byar nära gränsen, eller var det Ryssland som körde in bepansrad trupp i området som fick Georgien att reagera?

Förekom etnisk rensning, och i så fall åt vilket håll? Vem var värst, och först?

Av vad jag har förstått på de artiklar och rapporter jag har läst (främst västmedia), så var det Georgien som gick in i Sydossetien com fick konflikten att blossa upp ordentligt, och rapporterna om etnisk rensing från Sydossetiens sida i förstadiet till kriget är inget jag har fått svart på vitt från något "accepterat" nyhetsmedia, vilket för mig är en oerhört tydlig signal om vem som var den aggressiva parten, speciellt med tanke på vilken sida västmedia skulle förväntas stödja.


Från det ena till det andra har jag hört mycket om den här krönikan på sistone. Jag vet inte riktigt vad man ska tro, men tills jag har sett ett ärendenummer för målet i hovrätten så ställer jag mig skeptisk till att historien är autentisk. Det är fullt möjligt att den är det, men jag betvivlar att FRA-anställningen skulle ha något med saken att göra. Att en människa ostraffat för ett, enligt egen utsago, "korståg mot felparkerare", med skadegörelse av olika slag som resultat känns som ett solklart fall för vår eminenta psykvård i vilket fall som helst, och jag kan absolut inte tänka mig att FRA skulle anställa någon som skulle vara olämplig att hantera den oerhört känsliga information som går genom deras kanaler.

Om eventuella läsare vid det här laget får en smått sur smak i munnen så kan det vara så att ironin i föregående mening läckt ner genom gommen, smaken döljs bäst med mörk högkvalitetschoklad.

Inga kommentarer: