Tongångarna känns minst sagt igen.
Larsmo avslutar med att notera att piratfrågan gick att lösa med Författarfonden (varje gång en bok lånas ut får författaren några ören, om hen är svensk och medlem i Författarförbundet) förra gången, och undrar varför det inte går att lösa på motsvarande sätt idag, med en bredbandsskatt eller motsvarande.
I mina ögon är inte en bredbandsskatt något som kommer att göra internet till en lättare plats att tjäna pengar på, och inte heller en bättre plats att lansera sig. Det en bredbandsskatt skulle kunna resultera i är en möjlig plattform för våra politiker att ta spjärn mot, när branchorganisationerna och oligopolen trycker på för mer och mer drakonisk lagstiftning.
Mina tankegångar går ungefär såhär:
Oligopolen och branchorganisationerna (Ifpi etc.) ser sin marknad försvinna, de vill ha betalt för de kopior som görs, vilket i grunden innebär att de vill ha betalt för varje gång någon uppskattar ett verk. De lobbar för lagstiftning som ger dem möjlighet att komma åt någon som eventuellt är inblandad i framställning av exemplar (upplevelser), och argumenterar att utan ersättning så kommer kulturen att dö.
Helt oavsett riktigheten i dessa argument, så är det svårt att som politiker stå emot, då det är få som har en ordentlig förståelse för tekniken, och det enorma teknikskifte som nu är igång.
Därför så behövs det något sätt att hålla internet fritt, att låta det behålla sin prägel som en plats där människor kopierar, förändrar, remixar, helt enkelt deltar. Det är viktigt för mig och, tror jag, stora delar av piratrörelsen.
Så hur ska vi bevara internet? Eller den viktigare frågan: Hur ska vi få våra politiker att göra det? Idag?
Är ett påslag på någon hundralapp en så stor uppoffring att göra i det sammanhanget?
Pingat på intressant.
[Stoppa in din egen bloggvägg]
Åh, och titeln på inlägget?
Förhoppningsvis har jag tid och ork att skriva numera.
[Stoppa in din egen bloggvägg]
Åh, och titeln på inlägget?
Förhoppningsvis har jag tid och ork att skriva numera.
