Det verkar som om jag tog ut händelserna i förväg vad gäller Ryssland och Georgien, även om jag trots vidare sammanstötningar har hopp om en fredlig lösning. Lösningen för den nuvarande situationen är tvådelad; dels måste Ryssland av väst få chansen att visa att de faktiskt kan hantera situationen vuxet, utan att orsaka ytterligare onödigt lidande inne i Georgien, dels måste Ryssland leva upp till dessa förväntningar.
Annars kan jag bara citera Jaba Mamisashvili och Khviha Kakhniashvili i en DN-artikel:
"Det är ingen skillnad på folken i Ryssland och Georgien, det är politiker och arméer som skapar problemen"
torsdag 14 augusti 2008
tisdag 12 augusti 2008
Fred, eller åtminstone vapenvila
Det blev inget världskrig. Den här gången. Situationen i Georgien är dock långt ifrån avslutad och bortglömd, och Ryssland har visat att det fortfarande är att räkna med i världspolitiken. Man kan i denna konflikt se en skugga av NATOs, och speciellt USAs agerande i fråga om Kosovo, en koppling som också andra gör.
I slutändan har detta varit en onödig och mycket tragisk konflikt, som ytterligare belyst nödvändigheten av respekt för mänskliga rättigheter och demokrati för att freden ska kunna bevaras på ett vettigt sätt.
Något annat som belysts har varit det faktum som alltid syns i krigstid: Det första offret i varje konflikt är sanningen. Var det Georgien som anföll Sydossetien, eller var det en reaktion på sydossetisk milis som slaktade "etniska georgier" i byar nära gränsen, eller var det Ryssland som körde in bepansrad trupp i området som fick Georgien att reagera?
Förekom etnisk rensning, och i så fall åt vilket håll? Vem var värst, och först?
Av vad jag har förstått på de artiklar och rapporter jag har läst (främst västmedia), så var det Georgien som gick in i Sydossetien com fick konflikten att blossa upp ordentligt, och rapporterna om etnisk rensing från Sydossetiens sida i förstadiet till kriget är inget jag har fått svart på vitt från något "accepterat" nyhetsmedia, vilket för mig är en oerhört tydlig signal om vem som var den aggressiva parten, speciellt med tanke på vilken sida västmedia skulle förväntas stödja.
Från det ena till det andra har jag hört mycket om den här krönikan på sistone. Jag vet inte riktigt vad man ska tro, men tills jag har sett ett ärendenummer för målet i hovrätten så ställer jag mig skeptisk till att historien är autentisk. Det är fullt möjligt att den är det, men jag betvivlar att FRA-anställningen skulle ha något med saken att göra. Att en människa ostraffat för ett, enligt egen utsago, "korståg mot felparkerare", med skadegörelse av olika slag som resultat känns som ett solklart fall för vår eminenta psykvård i vilket fall som helst, och jag kan absolut inte tänka mig att FRA skulle anställa någon som skulle vara olämplig att hantera den oerhört känsliga information som går genom deras kanaler.
Om eventuella läsare vid det här laget får en smått sur smak i munnen så kan det vara så att ironin i föregående mening läckt ner genom gommen, smaken döljs bäst med mörk högkvalitetschoklad.
I slutändan har detta varit en onödig och mycket tragisk konflikt, som ytterligare belyst nödvändigheten av respekt för mänskliga rättigheter och demokrati för att freden ska kunna bevaras på ett vettigt sätt.
Något annat som belysts har varit det faktum som alltid syns i krigstid: Det första offret i varje konflikt är sanningen. Var det Georgien som anföll Sydossetien, eller var det en reaktion på sydossetisk milis som slaktade "etniska georgier" i byar nära gränsen, eller var det Ryssland som körde in bepansrad trupp i området som fick Georgien att reagera?
Förekom etnisk rensning, och i så fall åt vilket håll? Vem var värst, och först?
Av vad jag har förstått på de artiklar och rapporter jag har läst (främst västmedia), så var det Georgien som gick in i Sydossetien com fick konflikten att blossa upp ordentligt, och rapporterna om etnisk rensing från Sydossetiens sida i förstadiet till kriget är inget jag har fått svart på vitt från något "accepterat" nyhetsmedia, vilket för mig är en oerhört tydlig signal om vem som var den aggressiva parten, speciellt med tanke på vilken sida västmedia skulle förväntas stödja.
Från det ena till det andra har jag hört mycket om den här krönikan på sistone. Jag vet inte riktigt vad man ska tro, men tills jag har sett ett ärendenummer för målet i hovrätten så ställer jag mig skeptisk till att historien är autentisk. Det är fullt möjligt att den är det, men jag betvivlar att FRA-anställningen skulle ha något med saken att göra. Att en människa ostraffat för ett, enligt egen utsago, "korståg mot felparkerare", med skadegörelse av olika slag som resultat känns som ett solklart fall för vår eminenta psykvård i vilket fall som helst, och jag kan absolut inte tänka mig att FRA skulle anställa någon som skulle vara olämplig att hantera den oerhört känsliga information som går genom deras kanaler.
Om eventuella läsare vid det här laget får en smått sur smak i munnen så kan det vara så att ironin i föregående mening läckt ner genom gommen, smaken döljs bäst med mörk högkvalitetschoklad.
Sjukt om sjukhus och FRA
Från en kamrat till mig har jag fått upp ögonen för en artikel i Stockholm City, av alla tidningar. Tydligen har en undersköterska på Karolinska i smyg tagit bilder av nedsövda patienter under operation och lagt upp på Facebook. Helt ofattbart, enligt verksamhetschefen på sjukhuset, "reglerna är solklara".
Jag anar att de reglerna är lika solklara som de som satts upp för FRAs anställda.
Artikeln går vidare med att konstatera att fotografering och filmning under operation, utan patientens medgivande trots allt är ganska vanligt för undervisningssyften, men att detta material är helt utan persondata, och att det inte går att identifiera någon med hjälp av det. Må så vara, men att tillfråga patienten måste jag säga är en självklarhet, om inte innan filmer/bilder tas, så åtminstone innan de kopieras och visas upp.
En jämförelse som jag tyvärr inte kan ta cred för själv är återigen med FRA.
I och med att kablarna kopplas in kommer hela svenska folket vara nedsövda. Vi vet inte om FRA filmar och tar bilder av oss och visar upp för sina polare i omvärlden, bara att de egentligen inte får. Eller får de?
Edit: Tydligen kom info igår på DN, fler blogglänkar där.
Jag anar att de reglerna är lika solklara som de som satts upp för FRAs anställda.
Artikeln går vidare med att konstatera att fotografering och filmning under operation, utan patientens medgivande trots allt är ganska vanligt för undervisningssyften, men att detta material är helt utan persondata, och att det inte går att identifiera någon med hjälp av det. Må så vara, men att tillfråga patienten måste jag säga är en självklarhet, om inte innan filmer/bilder tas, så åtminstone innan de kopieras och visas upp.
En jämförelse som jag tyvärr inte kan ta cred för själv är återigen med FRA.
I och med att kablarna kopplas in kommer hela svenska folket vara nedsövda. Vi vet inte om FRA filmar och tar bilder av oss och visar upp för sina polare i omvärlden, bara att de egentligen inte får. Eller får de?
Edit: Tydligen kom info igår på DN, fler blogglänkar där.
måndag 11 augusti 2008
Korruption och skam
Via opassande hittar jag till ett rent utsagt skrämmande inlägg hos projo om hur EU-parlamentsledamoter dels tjänar mer pengar än många statschefer, dels myglar om dagsersättningen. Ett tyskt journalistteam letar sig en fredagmorgon fram till disken där parlamentarikerna ska skriva in sig om de arbetar, och möts av köande ledmöter med ytterkläder och resväskor, uppenbarligen på väg att skriva in sig innan de reser hem för helgen.
Det som stör mig är inte så mycket det faktum att de myglar, utan att de inte vågar stå för det de gör. Många som kommer ur hissen och verkar vara på väg att göra samma sak vänder så snart de ser TV-kameran, uppenbarligen rädda för att bli igenkända.
Folkets valda representanter på den högsta nivån är rädda för att bli igenkända av journalister. I sin egen parlamentsbyggnad. När de skriver in sig för den ersättning de har rätt till, om de skulle vara i parlamentsbyggnaden och arbetar den dagen.
projos slutsats av detta och ett antal andra odemokratiska inslag i EU-politiken (ACTA, EU-konstitutionen etc.) är att vi ska ut, snarast. Jag är nästan beredd att hålla med, men jag vill ändå hålla dörren öppen för ett mer demokratiserat EU. Det är ju inte direkt så att vår egen riksdag är utan sina demokratiska fläckar.
Jag vet inte hur vi ska återerövra vår demokrati, men jag tror definitivt att lägre löner för politiker är ett bra första steg. Politiker ska en inte bli för att det lönar sig, utan eftersom det finns problem som en vill lösa. Det måste i alla fall vara idealet.
Det som stör mig är inte så mycket det faktum att de myglar, utan att de inte vågar stå för det de gör. Många som kommer ur hissen och verkar vara på väg att göra samma sak vänder så snart de ser TV-kameran, uppenbarligen rädda för att bli igenkända.
Folkets valda representanter på den högsta nivån är rädda för att bli igenkända av journalister. I sin egen parlamentsbyggnad. När de skriver in sig för den ersättning de har rätt till, om de skulle vara i parlamentsbyggnaden och arbetar den dagen.
projos slutsats av detta och ett antal andra odemokratiska inslag i EU-politiken (ACTA, EU-konstitutionen etc.) är att vi ska ut, snarast. Jag är nästan beredd att hålla med, men jag vill ändå hålla dörren öppen för ett mer demokratiserat EU. Det är ju inte direkt så att vår egen riksdag är utan sina demokratiska fläckar.
Jag vet inte hur vi ska återerövra vår demokrati, men jag tror definitivt att lägre löner för politiker är ett bra första steg. Politiker ska en inte bli för att det lönar sig, utan eftersom det finns problem som en vill lösa. Det måste i alla fall vara idealet.
torsdag 7 augusti 2008
En ny blogg
Efter många om och men har jag nu bestämt mig för att skapa en egen blogg, så jag slipper skriva av mig i kommentarer, Piratpartiets IRC-kanal, eller någon annan mer eller mindre (oftast mindre) politisk omgivning.
Bloggens namn kommer av att jag i snart sagt varje uttalande från våra Högt Ärade ledare ser åtminstone en undanglidning, eller ren lögn, vilken ofta verkar syfta till att vilseleda läsaren/åhöraren till att tro att hen läst/hört något som inte egentligen sagts. Detta är mycket effektivt sätt att undvika att svara på obekväma frågor, på gott och ont. Jag har full förståelse för att en i vissa frågor vill undvika att svara definitivt, antingen för att en själv är osäker eller oinsatt, eller för att opinionen för tillfället är vänd åt ett annat håll än en själv, men att i det fallet ändå verka som om man ger ett svar är åtminstone oärligt, och i värsta fall rent svekfullt.
Jag hoppas att jag kan undvika de tvetydigheter som bloggen namngetts efter i mina egna uttalanden, men precis som vanligt är det en bra idé att läsa allting både en och två gånger till, för att se till så att vad ni trodde stod där verkligen gjorde det.
Som avslutning på detta snabbt ihopslängda inlägg vill jag ge ett tips om en video, där en amerikansk advokat gör upp med lite vanliga missuppfattningar om (amerikanska) domstolar och polisväsende, och varför man aldrig, aldrig, aldrig ska prata med en polis. Lite överdrivet? Se filmen först, och se hur alla möjliga sorters uttalanden kan användas som bevisföring, bara man är lite uppfinningsrik.
Addendum: Jag insåg efter närmare eftertanke att jag borde förklara mitt syfte med att posta ovanstående film, vilket inte är så mycket syfte alls, utan mest att jag såg den häromdagen och fann den intressant. Kanske framförallt eftersom den tydliggör hur språk kan användas i olika syften.
Bloggens namn kommer av att jag i snart sagt varje uttalande från våra Högt Ärade ledare ser åtminstone en undanglidning, eller ren lögn, vilken ofta verkar syfta till att vilseleda läsaren/åhöraren till att tro att hen läst/hört något som inte egentligen sagts. Detta är mycket effektivt sätt att undvika att svara på obekväma frågor, på gott och ont. Jag har full förståelse för att en i vissa frågor vill undvika att svara definitivt, antingen för att en själv är osäker eller oinsatt, eller för att opinionen för tillfället är vänd åt ett annat håll än en själv, men att i det fallet ändå verka som om man ger ett svar är åtminstone oärligt, och i värsta fall rent svekfullt.
Jag hoppas att jag kan undvika de tvetydigheter som bloggen namngetts efter i mina egna uttalanden, men precis som vanligt är det en bra idé att läsa allting både en och två gånger till, för att se till så att vad ni trodde stod där verkligen gjorde det.
Som avslutning på detta snabbt ihopslängda inlägg vill jag ge ett tips om en video, där en amerikansk advokat gör upp med lite vanliga missuppfattningar om (amerikanska) domstolar och polisväsende, och varför man aldrig, aldrig, aldrig ska prata med en polis. Lite överdrivet? Se filmen först, och se hur alla möjliga sorters uttalanden kan användas som bevisföring, bara man är lite uppfinningsrik.
Addendum: Jag insåg efter närmare eftertanke att jag borde förklara mitt syfte med att posta ovanstående film, vilket inte är så mycket syfte alls, utan mest att jag såg den häromdagen och fann den intressant. Kanske framförallt eftersom den tydliggör hur språk kan användas i olika syften.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)