Två problem: Jag har inte varit sådär hemskt engagerad i partiet på sistone, samt ovanstående utomlandsvistelse. Är det värt att jag ställer upp, ens?
torsdag 12 november 2009
Riksdagskandidatur?
Norra norrlands riksdagslista behöver fler kandidatalternativ. Jag kommer vara borta från landet från ungefär januari till ungefär juli. Jag är engagerad i piratfrågor och skulle utan tvivel kunna göra nytta i riksdagen (även om chansen att jag kommer så långt är minimal :) ).
lördag 28 februari 2009
Återupptagande
Ola Larsmo skriver intressant i DN om hur dåvarande Författarföreningen skarpt motsatte sig tanken på folkbibliotek, och exempelvis föreslog en "bokkarantän" på två år, vilket skulle innebära att inga böcker utgivna under de senaste två åren skulle få finnas tillgängliga på bibliotek. Detta skulle då öka efterfrågan och försäljningen på böcker, vilka annars skulle ätas upp av de snåla biblioteksbesökarna.
Tongångarna känns minst sagt igen.
Larsmo avslutar med att notera att piratfrågan gick att lösa med Författarfonden (varje gång en bok lånas ut får författaren några ören, om hen är svensk och medlem i Författarförbundet) förra gången, och undrar varför det inte går att lösa på motsvarande sätt idag, med en bredbandsskatt eller motsvarande.
I mina ögon är inte en bredbandsskatt något som kommer att göra internet till en lättare plats att tjäna pengar på, och inte heller en bättre plats att lansera sig. Det en bredbandsskatt skulle kunna resultera i är en möjlig plattform för våra politiker att ta spjärn mot, när branchorganisationerna och oligopolen trycker på för mer och mer drakonisk lagstiftning.
Mina tankegångar går ungefär såhär:
Oligopolen och branchorganisationerna (Ifpi etc.) ser sin marknad försvinna, de vill ha betalt för de kopior som görs, vilket i grunden innebär att de vill ha betalt för varje gång någon uppskattar ett verk. De lobbar för lagstiftning som ger dem möjlighet att komma åt någon som eventuellt är inblandad i framställning av exemplar (upplevelser), och argumenterar att utan ersättning så kommer kulturen att dö.
Helt oavsett riktigheten i dessa argument, så är det svårt att som politiker stå emot, då det är få som har en ordentlig förståelse för tekniken, och det enorma teknikskifte som nu är igång.
Därför så behövs det något sätt att hålla internet fritt, att låta det behålla sin prägel som en plats där människor kopierar, förändrar, remixar, helt enkelt deltar. Det är viktigt för mig och, tror jag, stora delar av piratrörelsen.
Så hur ska vi bevara internet? Eller den viktigare frågan: Hur ska vi få våra politiker att göra det? Idag?
Är ett påslag på någon hundralapp en så stor uppoffring att göra i det sammanhanget?
Tongångarna känns minst sagt igen.
Larsmo avslutar med att notera att piratfrågan gick att lösa med Författarfonden (varje gång en bok lånas ut får författaren några ören, om hen är svensk och medlem i Författarförbundet) förra gången, och undrar varför det inte går att lösa på motsvarande sätt idag, med en bredbandsskatt eller motsvarande.
I mina ögon är inte en bredbandsskatt något som kommer att göra internet till en lättare plats att tjäna pengar på, och inte heller en bättre plats att lansera sig. Det en bredbandsskatt skulle kunna resultera i är en möjlig plattform för våra politiker att ta spjärn mot, när branchorganisationerna och oligopolen trycker på för mer och mer drakonisk lagstiftning.
Mina tankegångar går ungefär såhär:
Oligopolen och branchorganisationerna (Ifpi etc.) ser sin marknad försvinna, de vill ha betalt för de kopior som görs, vilket i grunden innebär att de vill ha betalt för varje gång någon uppskattar ett verk. De lobbar för lagstiftning som ger dem möjlighet att komma åt någon som eventuellt är inblandad i framställning av exemplar (upplevelser), och argumenterar att utan ersättning så kommer kulturen att dö.
Helt oavsett riktigheten i dessa argument, så är det svårt att som politiker stå emot, då det är få som har en ordentlig förståelse för tekniken, och det enorma teknikskifte som nu är igång.
Därför så behövs det något sätt att hålla internet fritt, att låta det behålla sin prägel som en plats där människor kopierar, förändrar, remixar, helt enkelt deltar. Det är viktigt för mig och, tror jag, stora delar av piratrörelsen.
Så hur ska vi bevara internet? Eller den viktigare frågan: Hur ska vi få våra politiker att göra det? Idag?
Är ett påslag på någon hundralapp en så stor uppoffring att göra i det sammanhanget?
Pingat på intressant.
[Stoppa in din egen bloggvägg]
Åh, och titeln på inlägget?
Förhoppningsvis har jag tid och ork att skriva numera.
[Stoppa in din egen bloggvägg]
Åh, och titeln på inlägget?
Förhoppningsvis har jag tid och ork att skriva numera.
tisdag 6 januari 2009
Om att kalla saker vid dess rätta namn
Olof Palme kallade bombningarna i Hanoi julen 1972 för tortyr, att plåga människor för att förödmjuka dem, och han jämförde bombningarna med bland annat Guernica och Treblinka.
Jag är inte ensam om att dra kopplingen till vad som nu pågår i Gaza.
Det som händer där är dock i mina ögon värre.
Inte nog med att Israel med allierade från alla håll förhindrar införsel av mediciner, el, kommunikationer, mat, och alla former av hjälpsändningar. Inte nog med att skolor, marknadsplatser, moskéer, och framförallt bostadshus bombas sönder och samman utan urskiljning. Inte nog med att Gaza i flera månader har varit världens största koncentrationsläger.
Offren får inte ens fly.
De hålls inspärrade, och förväntas stå still och se sina hem och familjer bombas sönder och samman, men bäst vore om de kunde stå ivägen för någon bomb så snart som möjligt.
Och världen ser på.
Den blivande presidenten i det enda landet som har en realistisk chans att påverka, ser på.
Utan ett ord.
Privatpersoner runt om i världen går ut på gatan och demonstrerar, eller bloggar tills fingrarna blöder. Inresta läkare och volontärer kämpar för sina och de boendes liv.
De styrande i land efter land säger lite lamt "Eh, kan ni sluta, är ni snälla?".
Och bomberna fortsätter falla.
Stridsvagnarna fortsätter skjuta.
Byggnaderna fortsätter rasa.
Människor fortsätter att dö.
Man bör kalla saker för deras rätta namn.
Det som händer i Gaza när jag skriver detta är folkmord, en systematisk utrotning av en befolkning. Det är terrorism i dess renaste form, och de ansvariga borde enligt alla mått ställas inför rätta för krigsförbrytelser.
Jag är inte ensam om att dra kopplingen till vad som nu pågår i Gaza.
Det som händer där är dock i mina ögon värre.
Inte nog med att Israel med allierade från alla håll förhindrar införsel av mediciner, el, kommunikationer, mat, och alla former av hjälpsändningar. Inte nog med att skolor, marknadsplatser, moskéer, och framförallt bostadshus bombas sönder och samman utan urskiljning. Inte nog med att Gaza i flera månader har varit världens största koncentrationsläger.
Offren får inte ens fly.
De hålls inspärrade, och förväntas stå still och se sina hem och familjer bombas sönder och samman, men bäst vore om de kunde stå ivägen för någon bomb så snart som möjligt.
Och världen ser på.
Den blivande presidenten i det enda landet som har en realistisk chans att påverka, ser på.
Utan ett ord.
Privatpersoner runt om i världen går ut på gatan och demonstrerar, eller bloggar tills fingrarna blöder. Inresta läkare och volontärer kämpar för sina och de boendes liv.
De styrande i land efter land säger lite lamt "Eh, kan ni sluta, är ni snälla?".
Och bomberna fortsätter falla.
Stridsvagnarna fortsätter skjuta.
Byggnaderna fortsätter rasa.
Människor fortsätter att dö.
Man bör kalla saker för deras rätta namn.
Det som händer i Gaza när jag skriver detta är folkmord, en systematisk utrotning av en befolkning. Det är terrorism i dess renaste form, och de ansvariga borde enligt alla mått ställas inför rätta för krigsförbrytelser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)