Oundviklighet och önskvärdhet

Ett argument som ofta används av olika sidor i olika debatter är någon form av teknisk eller social "oundviklighet", att en företeelse "bara är att acceptera". Två tydliga exempel:

I FRA-debatten nämns ofta att det inte spelar någon roll om FRA massavlyssnar i kabel, eftersom det är något som alla andra länder gör ändå. Vad spelar det för roll att FRA också gör det? De kan ju knappast vara värre än många andra, eller hur? FRA "måste" hänga med i tiden för att kunna få ut underrättelser från andra länder som kan vara sverige till gagn.

Vad gäller fildelning och upphovsrättsfrågor så berättar gärna piratförespråkare om hur "oundvikligt" det är med piratkopiering, och hur "det bara är att hänga med i tiden", när internet har förändrat vårt tankesätt om kopiering och mediedistribution. Musiker, författarer och konstnärer som är av annan åsikt avfärdas som korkade och efterblivna.

Genom att argumentera på detta sätt gör man sitt bästa för att undvika eventuella moraliska ståndpunkter man kan ha mot utvecklingen (övervakningssamhälle/massiv kopiering, eventuell nedläggning av hela brancher). Personer som anser att deras moraliska invändningar har någon form av vikt mot den "oundvikliga" utvecklingen känner sig av naturen överkörda och ignorerade, vilket ofta är avsikten, då "de ändå inte förstår".

Jag anser att varken driften mot övervakningssamhället, eller den mot massiv kopiering som främst internet medfört, är någon form av gudagivna förändringar som det bara är att acceptera. Som ett demokratiskt samhälle har vi alla möjligheter att tilsammans ta ställning mot det ena eller det andra. Övervakningssamhället är förhållandevis enkelt att stoppa, helt enkelt genom att låta bli att samköra register, låta bli att koppla in några kablar till staten, låta bli att öka polisens möjligheter och tillfällen för avlyssning och öststatsmetoder. Kopieringen kan likaså stoppas genom att kräva autentisering med hjälp av det som kallas för Trusted Computing av alla filer och hårdvaruenheter som används. Detta kombinerat med utökade möjligheter att koppla personer till datorer och IP-nummer skulle troligen inte stoppa, men utan tvivel försvåra piratkopiering (och annan kopiering och fildelning) enormt.

För att nå fram med sitt budskap är det viktigaste att den man vill nå lyssnar. Det är få som lyssnar efter att ha blivit dumförklarade.

Så i stället för att säga att det är oundvikligt att FRA ska få massavlyssna, kom med vettiga argument, och lyssna på den kritik som kommit. Det är inte bara några få som skrivit, och det är inte bara några få som har haft riktigt riktigt bra argument.

Och istället för att dumförklara musiker som genuint tror at de kommer att förlora pengar på fildelning, förklara vad som krävs för att tydligt minska den. Att säga "ingen av åtgärderna som hittills vidtagits mot fildelning har minskat på den" är tydligare än att säga "fildelningen är ett fenomen som bara är att acceptera".

Så, kära pirater, och kära makthavare: Tala inte om förändringar som inte går att stoppa, utan om förändringar som för med sig möjligheter. FRA är inte önskvärd för att den är nödvändig, utan för att den (eventuellt) kan hjälpa till att stoppa grov brottslighet och terrorism, även om inga liknande lagar i andra länder har haft den effekten. Fildelningskulturen är inte oundviklig på grund av teknikutvecklingen, utan önskvärd eftersom den låter de som tidigare bara varit konsumenter av kultur även bli producenter, redaktörer, recencenter och deltagare i ett globalt sammanhang.

Slutligen: Enligt mig är FRA inte önskvärd eftersom den vinst som fås är för liten för att motivera integritetsintrången, liksom de integritetsintrång som skulle krävas för att behålla kopiering som ett "rare and notable event" är oacceptabla om man ser till de omätbara förluster som musik-, film- och bokbranchen lidit sedan piratkopiering över internet blev ett faktum för femton-tjugo år sedan.