Sammanfattning från en varmare plats

Det trådlösa är nog betydligt mer stabilt här, så jag ska försöka mig på nån slags sammanfattning.

Min första reaktion när jag kom till Norrmalmstorg i morse var "Inte fler?". Då, vid tjugo minuter i tio, syntes ungefär femton-tjugo personer som verkade ha något med demonstrationen att göra. Detta växte till ungefär 30-40 vid fem i, vilket gjorde att min sinnesstämning sjönk ytterligare.

När klockan närmade sig halv elva började dock folk från alla möjliga grupper dyka upp i allt större antal, och när vi väl gick så var vi enligt DN runt 300. Jag är ingen expert på att räkna folkmassor, men jag anar att det var lågt räknat.

Efter att folktåget gått till Sergels torg tog jag tillfället i akt att besöka mynttorget/storkyrkan, där folkmassan så vitt jag kunde avgöra var ungefär lika stor som de som tågade, eventuellt något fler. Efter lite samtalande med en av mina gamla officerer från lumpentiden, och en hel del talande från både Rick Falkvinge och Christian Engström, med flera, så förflyttades demonstrationen till obelisken. Väl där tog en hel del skanderande och talande vid, och jag hoppas verkligen att vi hördes inne i kyrkan.

Efter en stunds skanderande så drog jag tillbaka till Sergels torg, där livebloggandet tog vid efterhand, när resten av tåget anslutit.

Så långt om mina förehavanden.

Vad gäller de talare som jag har hört idag kan man sammanfattningsvis säga att de i allmänhet håller en förvånansvärt hög klass. En del stakar sig och läser fel, men det är inte värre än många riksdagsledamöter jag hört.

Det sammantagna budskapet är starkt: Riv upp, gör om, gör rätt. Det finns dock många sätt att komma fram dit, och vissa talare tar vägar som jag nog inte skulle tagit, av olika anledningar. Oavsett detta kändes det som om de allra flesta talarna hade en hög grad av engagemang, vilket var välkommet.

Hmm... jag verkar inte komma så mycket längre för tillfället, jag återkommer med lite mer balanserade och övergripande slutsatser efter en natts sömn i min egen säng.