Korruption och skam

Via opassande hittar jag till ett rent utsagt skrämmande inlägg hos projo om hur EU-parlamentsledamoter dels tjänar mer pengar än många statschefer, dels myglar om dagsersättningen. Ett tyskt journalistteam letar sig en fredagmorgon fram till disken där parlamentarikerna ska skriva in sig om de arbetar, och möts av köande ledmöter med ytterkläder och resväskor, uppenbarligen på väg att skriva in sig innan de reser hem för helgen.

Det som stör mig är inte så mycket det faktum att de myglar, utan att de inte vågar stå för det de gör. Många som kommer ur hissen och verkar vara på väg att göra samma sak vänder så snart de ser TV-kameran, uppenbarligen rädda för att bli igenkända.

Folkets valda representanter på den högsta nivån är rädda för att bli igenkända av journalister. I sin egen parlamentsbyggnad. När de skriver in sig för den ersättning de har rätt till, om de skulle vara i parlamentsbyggnaden och arbetar den dagen.

projos slutsats av detta och ett antal andra odemokratiska inslag i EU-politiken (ACTA, EU-konstitutionen etc.) är att vi ska ut, snarast. Jag är nästan beredd att hålla med, men jag vill ändå hålla dörren öppen för ett mer demokratiserat EU. Det är ju inte direkt så att vår egen riksdag är utan sina demokratiska fläckar.

Jag vet inte hur vi ska återerövra vår demokrati, men jag tror definitivt att lägre löner för politiker är ett bra första steg. Politiker ska en inte bli för att det lönar sig, utan eftersom det finns problem som en vill lösa. Det måste i alla fall vara idealet.