Tvetydiga tankar

Betraktelser om identidet och communities

2010-01-30T10:34:00.000-08:00

Efter lite diskussioner med peterlj på #telekompaketet@irc.telecomix.org om identitet kontra autentisering på nätet så sattes min hjärna i rullning. Först och främst: Vad är identitet? Det är relativt besvarat inom sociologin/socialpsykologin, om jag förstått saken rätt, och innefattar saker som hur vi klär oss, uttrycker oss, vilka åsiker vi har och vilka vi umgås med. Det är också betydligt mer norm än undantag att vi har fler än en identitet. Dvs. vi umgås med en viss grupp människor i arbetet, en annan i de fritidsaktiviteter vi engagerar oss i etc.

På nätet är detta en inte helt enkel ekvation att lösa på exempelvis sociala nätverkes-siter (facebook, lunarstorm etc.), då dessa grupper divergerar och konvergerar på olika sätt över tid, och användaren har sällan något större intresse av att uppdatera allting i realtid. Vi kom överens om att det är ett problem, men inte om det skulle kunna finnas någon lösning till det eller inte.

Vidare råkade jag in på MMN-o:s blog, där facebooks förestående kollaps som "internets nav" drogs fram, och min tanke fick ytterligare en puff framåt.

Jag tror att en bidragande faktor till communities uppgång och fall är den från databasen ständigt divergerande verkligheten.

Lite utvecklat: De människor du har på din vänlista på någon lämplig social-networking-site är ett ständigt ökande snapshot av din umgängeskrets från en viss tid. Det är betydligt oftare som vänlistor ökar än de minskar, vilket leder till en oöverskådlig (och oönskad) mängd människor som räknas som "vänner", enbart baserat på det faktum att det är betydligt oartigare att ta bort någon än att inte lägga till någon (på "nästa stora" sociala nätverk).

Därför kommer aldrig en social networking-site att vara "det stora där alla finns" mer än ett par år.

Livejournal finns fortfarande kvar, och med den mina inlägg från tonårens angst, men det är inte någonting alla, eller ens de flesta, har. Apberget (ett lokalt exempel) är på utdöende. MySpace finns det fortfarande människor som har, liksom Helgon/Likström och många andra. Facebook är det "man ska ha" för tillfället, men om ett till två år kommer det att vara något nytt.

Jag är inte säker på vart det här inlägget leder, om någonstans. Det kan bara vara resultatet av diskussioner, miljöombyte och vin, men jag tror att det jag vill säga är: Sociala nätverk är föränderliga. Att definiera dem med hjälp av databaser, listor eller grupper är dömt att misslyckas i det långa loppet. Det man kan göra är att vara försiktig med vilka man lägger till, så man inte frestas att ta bort.

MMN-o-spegling

2010-01-19T11:36:00.000-08:00

Då MMN-o:s kontor blev raidat imorse, och diverse människor önskar se lite mer info så speglar jag MMN:s eget inlägg här.

Polisen raidade mitt kontor

Jag har, som ensam med nyckel, haft tillgång till ett projektkontor på Ungdomens Hus i Umeå, dvs Hamnmagasinet. Det kontoret blev imorse utsatt för ett tillslag från polisen på misstanke om “mycket trafik mot ett IP-nummer” som kom från Umeå Kommuns IT-avdelning.

Min verksamhet där var i egenskap av ideell kulturarbetare (utan någon slags arvode ö.h.t.) och i projektbaserad form genom en ideell förening (helt utan ekonomi, så hyran betaldes ur egen ficka). Saker som gjorts genom min verksamhet i kontoret har varit dokumentation av Ungdomens Hus i Umeå, kulturarrangemang, politiska debatter (“EU-val WTF?” eftersom kommunen totalratade EU-info till ungdomar) och en massa spinoff-grejer, mest i samband med UmeTV.

Props till de som skrivit om detta (inkl. mitt juridiska ombud!), efter min statusuppdatering på Facebook. Låt mig sammanfatta situationen nedan. Jag lär uppdatera med nya inlägg allteftersom fler detaljer kan förtydligas.

Mikael Nordfeldth Polisen raidade mitt kontor på Hamnmagasinet imorse. Ingen har kontaktat mig. Anledningen? Umeå kommuns IT-kontor polisanmälde “pga mycket trafik mot ett IP-nummer” (krypterad VPN-tunnel).

Sett från någon annans ögon kan jag förstå tankegången hos IT-avdelningen. De ser ovanlig (för kommunanslutning) trafikmängd, typ 50-100 KiB/s konstant, mot ett specifikt IP-nummer. “Trojan?” hade varit min första tanke som systemadministratör. Skillnaden är väl att jag som systemadministratör inte polisanmäler det, utan snarare kollar upp det närmare – själv, fysiskt – eller rycker kabeln.

Huvudsakliga anledningen är väl att jag inte har skrivit under avtal för uppkopplingen. Så formellt “vet de inte” att jag använt linan, därav kan IT-kontoret skylla bort att de inte vet. Däremot har de varit i kontakt med de anställda i huset tidigare – dock inte mig, som innehaft kontraktet för kontoret där det kommer från. De har bett verksamhetschefen om tillgång – men inte mig. Inte en enda förfrågan.

Jag har förövrigt relativt frekvent kontakt med IT-kontoret i Umeå kommun, har påtalat min uppkoppling etc. De vet vem jag är och troligen även vad jag gör i huset. Samt så har det varit närapå identisk nätverksetup sedan maj 2008 (>1.5 år)… Jag har förutsatt att eftersom jag tillåtits interneta så har tillgången varit tillåten (de spärrar t.ex. deras trådlösa nät med den teknik som skulle ha kunnat användas för min anslutning).

Anledningen till att “mycket trafik” genereras är för att uppkopplingen hos kommunen är kraftigt filtrerad och jag löst det genom att skicka så gott som all trafik genom en VPN-tunnel. Då samlas alla anslutningar vilket, givetvis, orsakar en enda, väldigt långvarig, anslutning med den samlade bandbredden.

Bakom det krypterade dunklet låg en webserver som orsakade mest trafik (min blogg, backups och en databas över filers hash-summor), en konstant webtv-ström för UmeTVs webtv, projektets kontorsdator (videoredigering) och min irc-burk. Jag medger att jag har laddat ner filer i researchsyfte (Bert Karlsson does it too, se Best of Bert S02E02)- men specifikt sett till att inte sprida vidare. Jag har ingen aning om den nedladdningen varit lagligt/straffbart eller något, men jag kan säga att majoriteten av sådan trafik varit Creative Commons-licensierad.

För närvarande så är jag alltså inte misstänkt för något. Dock var jag till polisstationen för att försöka luska ut någon information ö.h.t. vad jag drabbats av. Hamnmagasinets personal sade till IT-administratörerna (och/eller polisen?) som var på plats att de bör underrätta mig snarast. Jag misstänker dock att IT-folket var för upptagna med att leka brutal polis för att bry sig om det. Jag har inte fått veta något utan att gräva ännu.

För att debunka lite myter så hade jag tänkt dra följande:

Hur sysslolösa är snuten i Umeå egentligen om de har tid att sno datorer av nån nörd som laddat ovanligt mycket internetz?

Polisanmälningen var ett initiativ från IT-avdelningen vid Umeå kommun, vars anslutning orsakade “mycket trafik”. Lars Klefbohm (IT-ansvarig vid Umeå Fritid, som driver Hamnmagasinet) hävdade sig inte ha med saken att göra och refererade till Stefan Granberg på IT-kontoret. Stefan Granberg sade över telefon att de “sett mycket trafik mot ett IP-nummer hos Riksnet, en VPN-tunnel eller så”. Vilket stämde – och han var väl medveten om sedan tidigare samtal och diskussion.

Jag vill även kommentera att jag ej är misstänkt för något. Jag har besökt polisstationen för ett förhör – som jag blev erbjuden och gladeligen genomförde. Det innebar att jag förhördes som “annan” – och får inte veta något ö.h.t. om misstankar eller liknande. De 5 beslagtagna datorerna bekräftades i förhöret, samt en extern hårddisk.

EU-överklagan

2010-01-14T11:10:00.001-08:00

I mitten av december skickade jag en förfrågan till EU-rådet om att få tillgång till några av de läckta ACTA-handlingarna. Inte helt förvånande fick jag nej. Jag har nu överklagat beslutet, med benägen hjälp från Erik Josefsson och Amelia Andersdotter. Beslutet och överklagan kan läsas i den här faxpaden.

Förutom det så försvinner jag ur landet nästa torsdag. Jag hoppas kunna stanna relativt uppkopplad under tiden, dock.

Riksdagskandidatur?

2009-11-12T01:29:00.001-08:00

Norra norrlands riksdagslista behöver fler kandidatalternativ. Jag kommer vara borta från landet från ungefär januari till ungefär juli. Jag är engagerad i piratfrågor och skulle utan tvivel kunna göra nytta i riksdagen (även om chansen att jag kommer så långt är minimal :) ).

Två problem: Jag har inte varit sådär hemskt engagerad i partiet på sistone, samt ovanstående utomlandsvistelse. Är det värt att jag ställer upp, ens?

Återupptagande

2009-02-28T05:33:00.000-08:00

Ola Larsmo skriver intressant i DN om hur dåvarande Författarföreningen skarpt motsatte sig tanken på folkbibliotek, och exempelvis föreslog en "bokkarantän" på två år, vilket skulle innebära att inga böcker utgivna under de senaste två åren skulle få finnas tillgängliga på bibliotek. Detta skulle då öka efterfrågan och försäljningen på böcker, vilka annars skulle ätas upp av de snåla biblioteksbesökarna.

Tongångarna känns minst sagt igen.

Larsmo avslutar med att notera att piratfrågan gick att lösa med Författarfonden (varje gång en bok lånas ut får författaren några ören, om hen är svensk och medlem i Författarförbundet) förra gången, och undrar varför det inte går att lösa på motsvarande sätt idag, med en bredbandsskatt eller motsvarande.

I mina ögon är inte en bredbandsskatt något som kommer att göra internet till en lättare plats att tjäna pengar på, och inte heller en bättre plats att lansera sig. Det en bredbandsskatt skulle kunna resultera i är en möjlig plattform för våra politiker att ta spjärn mot, när branchorganisationerna och oligopolen trycker på för mer och mer drakonisk lagstiftning.

Mina tankegångar går ungefär såhär:

Oligopolen och branchorganisationerna (Ifpi etc.) ser sin marknad försvinna, de vill ha betalt för de kopior som görs, vilket i grunden innebär att de vill ha betalt för varje gång någon uppskattar ett verk. De lobbar för lagstiftning som ger dem möjlighet att komma åt någon som eventuellt är inblandad i framställning av exemplar (upplevelser), och argumenterar att utan ersättning så kommer kulturen att dö.

Helt oavsett riktigheten i dessa argument, så är det svårt att som politiker stå emot, då det är få som har en ordentlig förståelse för tekniken, och det enorma teknikskifte som nu är igång.

Därför så behövs det något sätt att hålla internet fritt, att låta det behålla sin prägel som en plats där människor kopierar, förändrar, remixar, helt enkelt deltar. Det är viktigt för mig och, tror jag, stora delar av piratrörelsen.

Så hur ska vi bevara internet? Eller den viktigare frågan: Hur ska vi få våra politiker att göra det? Idag?

Är ett påslag på någon hundralapp en så stor uppoffring att göra i det sammanhanget?

Pingat på intressant.

[Stoppa in din egen bloggvägg]

Åh, och titeln på inlägget?

Förhoppningsvis har jag tid och ork att skriva numera.

Om att kalla saker vid dess rätta namn

2009-01-06T09:08:00.000-08:00

Olof Palme kallade bombningarna i Hanoi julen 1972 för tortyr, att plåga människor för att förödmjuka dem, och han jämförde bombningarna med bland annat Guernica och Treblinka.

Jag är inte ensam om att dra kopplingen till vad som nu pågår i Gaza.

Det som händer där är dock i mina ögon värre.

Inte nog med att Israel med allierade från alla håll förhindrar införsel av mediciner, el, kommunikationer, mat, och alla former av hjälpsändningar. Inte nog med att skolor, marknadsplatser, moskéer, och framförallt bostadshus bombas sönder och samman utan urskiljning. Inte nog med att Gaza i flera månader har varit världens största koncentrationsläger.

Offren får inte ens fly.

De hålls inspärrade, och förväntas stå still och se sina hem och familjer bombas sönder och samman, men bäst vore om de kunde stå ivägen för någon bomb så snart som möjligt.

Och världen ser på.

Den blivande presidenten i det enda landet som har en realistisk chans att påverka, ser på.

Utan ett ord.

Privatpersoner runt om i världen går ut på gatan och demonstrerar, eller bloggar tills fingrarna blöder. Inresta läkare och volontärer kämpar för sina och de boendes liv.

De styrande i land efter land säger lite lamt "Eh, kan ni sluta, är ni snälla?".

Och bomberna fortsätter falla.

Stridsvagnarna fortsätter skjuta.

Byggnaderna fortsätter rasa.

Människor fortsätter att dö.

Man bör kalla saker för deras rätta namn.

Det som händer i Gaza när jag skriver detta är folkmord, en systematisk utrotning av en befolkning. Det är terrorism i dess renaste form, och de ansvariga borde enligt alla mått ställas inför rätta för krigsförbrytelser.

Slutspurten

2008-12-14T07:21:00.000-08:00

Vill ni ha med era verk på vår kulturklapp till riksdagen så får ni skynda er. Jag tar ner uppladdningsmöjligheten på sidan vid midnatt ikväll.

Tack till alla som deltagit så långt, nu är det bara resten kvar!

Sprid ordet

2008-12-11T06:02:00.000-08:00

..om Kultur till riksdagen!

Vi har fått in en hel del bidrag, men det behövs mer för att vi ska kunna göra en ordentligt bra blandning!

Känner ni att ni vill hjälpa till på något annat sätt? Skriv i kommentarerna, eller på wikin. Vi kommer behöva er.

Intressant?

Saker rör på sig

2008-12-08T13:40:00.000-08:00

Det går inte så snabbt som önskat, men saker rör på sig i alla fall.

Det ligger redan nu uppe ett förstadie till en uppladdningssida här, den kommer inom kort (inom någon timme efter det här inlägget är uppe) vara uppdaterad med betydligt mer info, i form av förklarande och uppmuntrande text och så vidare. Text av Mackan, kod av mig, typ.

Vidare har vi fått kontakt från några vågade kreativa människor som vill vara med på projektet. Vi hoppas att många vill vara med på detta, och vi ska se till att försöka få tag på så många som möjligt innan deadline.

Nåväl, jag låter nog Mackan föra det mesta av talan vad gäller det här projektet, det blir nog säkrast så :)

[Edit: uploadsidan är uppe inklusive text, men särskilt snygg kan man tyvärr inte anklaga den för att vara. Nåja.]

Intressant?

Kultur till riksdagen, ett upprop

2008-12-05T10:08:00.000-08:00

Efter gårdagens inlägg så ärade opassande-emma mig och Mackan med lite beröm, uppmuntran och ansvar. Även om inte Mackan har svarat på inlägget i fråga har jag haft en kort mailkonversation med honom om hur vi ställer oss till att ta tag i att göra idén till verklighet.

Slutsatsen blev i stort sett "vi kör!"

Så enkelt var det!

Så denna postning blir ett upprop till alla ni kulturmänniskor, flumtroll, teaterapor, linslusar, musikermuppar och skrivtomtar, alla som känner att de har något de vill bidra med för att göra våra riksdagsledamöters jular lite trevligare, rikare och allmänt intressantare. Har ni något ni vill dela med er, så kommentera, maila eller gör er hörda på annat sätt!

Finns det någon som vill bidra på något annat sätt, så gör detsamma, jag kan inte tänka mig att vi inte kommer behöva massor med draghjälp för att få det här i hamn!

Intressant?

Inget ont som inte har något gott med sig

2008-12-04T12:25:00.001-08:00

Men jävlar i min låda vad jag besviken är på regeringen i nuläget. Trots gigantiska mängder av bra argument för varför IPRED1 är en dålig idé så envisas de med att lägga propositionen.

Problemet är att antingen är lagen fullkomligt tandlös eller så slår den mot fel folk.

Nu till det goda: Mackan Andersson skrev ett förslag i en kommentar till opassandes idésökarinlägg, nämligen att alla de kreatörer av olika slag som inte vill att deras fans ska jagas tillsammans skapar en juklapp till riksdagen. En julklapp full med musik och texter som de får dela med sig av precis hur de vill.

Som jag tänker så skulle grunden vara en DVD eller något i den stilen med just musik, bilder och texter av olika slag (gärna film om folk hinner med sig), allt med fria licenser (CC av något slag?), och en fin introduktion.

Denna DVD skickas per post till samtliga riksdagsledamöter, att göra vad de vill med.

En intressant idé vore att se hur lång tid det tar innan en torrent kommer upp på the Pirate Bay.

Jag har en hög med fler idéer, men jag tror jag tar det mer när jag sovit på saken.

Edit: Medan jag sölade hann Mackan själv skriva ett eget inlägg.

Intressant?

Retroaktivitet och straffrätt

2008-11-23T03:00:00.000-08:00

I IPRED-debatten har mycket tid lagts ner på Justitieminister Asks utspel om att privatpolislagen inte skulle kunna användas för IP-adresser insamlade innan lagens införande. Många har uttryckt åsikten att detta skulle vara en självklarhet, eftersom "lagar inte kan införas retroaktivt".

Det finns två problem med det påståendet:

Lagen inför inte några nya brott. Dvs. du kan bara bli dömd om det du gjorde var olagligt när du gjorde det. En jämförelse är med DNA-teknik för olösta brottsmål.
Lagen ligger formellt sett inom civilrätt, vilket innebär att kraven på rättsäkerhet generellt är lägre, då civilrätt traditionellt behandlar tvister mellan två lika starka parter.

Det finns nog med problem med IPRED som inte bemötts för att man ska bli mörkrädd, så vi behöver generellt inte hitta fel där inga finns. Sammanfattningar finns både här och där.

I övrigt har jag lite samma känsla som inför FRA-omröstningen. Lagen har sågats på så många ställen att det bara är en liten hög med spån kvar, det finns så många problem, och så många röster mot, att det är svårt att se hur någon vettig politiker skulle kunna acceptera den.

Men liksom i FRA-debatten så räcker inte det alltid. Det ska bli spännande att se om regeringen kommer låta förslaget röstas om i riksdagen överhuvudtaget.

Oundviklighet och önskvärdhet

2008-11-12T08:39:00.000-08:00

Ett argument som ofta används av olika sidor i olika debatter är någon form av teknisk eller social "oundviklighet", att en företeelse "bara är att acceptera". Två tydliga exempel:

I FRA-debatten nämns ofta att det inte spelar någon roll om FRA massavlyssnar i kabel, eftersom det är något som alla andra länder gör ändå. Vad spelar det för roll att FRA också gör det? De kan ju knappast vara värre än många andra, eller hur? FRA "måste" hänga med i tiden för att kunna få ut underrättelser från andra länder som kan vara sverige till gagn.

Vad gäller fildelning och upphovsrättsfrågor så berättar gärna piratförespråkare om hur "oundvikligt" det är med piratkopiering, och hur "det bara är att hänga med i tiden", när internet har förändrat vårt tankesätt om kopiering och mediedistribution. Musiker, författarer och konstnärer som är av annan åsikt avfärdas som korkade och efterblivna.

Genom att argumentera på detta sätt gör man sitt bästa för att undvika eventuella moraliska ståndpunkter man kan ha mot utvecklingen (övervakningssamhälle/massiv kopiering, eventuell nedläggning av hela brancher). Personer som anser att deras moraliska invändningar har någon form av vikt mot den "oundvikliga" utvecklingen känner sig av naturen överkörda och ignorerade, vilket ofta är avsikten, då "de ändå inte förstår".

Jag anser att varken driften mot övervakningssamhället, eller den mot massiv kopiering som främst internet medfört, är någon form av gudagivna förändringar som det bara är att acceptera. Som ett demokratiskt samhälle har vi alla möjligheter att tilsammans ta ställning mot det ena eller det andra. Övervakningssamhället är förhållandevis enkelt att stoppa, helt enkelt genom att låta bli att samköra register, låta bli att koppla in några kablar till staten, låta bli att öka polisens möjligheter och tillfällen för avlyssning och öststatsmetoder. Kopieringen kan likaså stoppas genom att kräva autentisering med hjälp av det som kallas för Trusted Computing av alla filer och hårdvaruenheter som används. Detta kombinerat med utökade möjligheter att koppla personer till datorer och IP-nummer skulle troligen inte stoppa, men utan tvivel försvåra piratkopiering (och annan kopiering och fildelning) enormt.

För att nå fram med sitt budskap är det viktigaste att den man vill nå lyssnar. Det är få som lyssnar efter att ha blivit dumförklarade.

Så i stället för att säga att det är oundvikligt att FRA ska få massavlyssna, kom med vettiga argument, och lyssna på den kritik som kommit. Det är inte bara några få som skrivit, och det är inte bara några få som har haft riktigt riktigt bra argument.

Och istället för att dumförklara musiker som genuint tror at de kommer att förlora pengar på fildelning, förklara vad som krävs för att tydligt minska den. Att säga "ingen av åtgärderna som hittills vidtagits mot fildelning har minskat på den" är tydligare än att säga "fildelningen är ett fenomen som bara är att acceptera".

Så, kära pirater, och kära makthavare: Tala inte om förändringar som inte går att stoppa, utan om förändringar som för med sig möjligheter. FRA är inte önskvärd för att den är nödvändig, utan för att den (eventuellt) kan hjälpa till att stoppa grov brottslighet och terrorism, även om inga liknande lagar i andra länder har haft den effekten. Fildelningskulturen är inte oundviklig på grund av teknikutvecklingen, utan önskvärd eftersom den låter de som tidigare bara varit konsumenter av kultur även bli producenter, redaktörer, recencenter och deltagare i ett globalt sammanhang.

Slutligen: Enligt mig är FRA inte önskvärd eftersom den vinst som fås är för liten för att motivera integritetsintrången, liksom de integritetsintrång som skulle krävas för att behålla kopiering som ett "rare and notable event" är oacceptabla om man ser till de omätbara förluster som musik-, film- och bokbranchen lidit sedan piratkopiering över internet blev ett faktum för femton-tjugo år sedan.

Jag är pirat

2008-11-04T15:29:00.001-08:00

De som läst denna blogg tror jag inte behöver förvånas över att jag röstar på piratpartiet. Eventuellt inte heller att jag är aktiv medlem, men jag har medvetet försökt hålla mitt "offline"-liv en bit bort från det jag skriver här.

Rick Falkvinges senaste inlägg får mig dock att fundera på varför jag egentligen håller mig hemlig på det sättet. Mitt svar är tudelat: Dels vill jag hålla mitt privatliv utom offentligheten, då sådant är ganska viktigt för mig, men dels så ska det inte spela någon roll vad jag har för bakgrund för att mina ord skall höras. Jag har läst strålande artiklar skrivna av allt ifrån gymnasieungdomar till universitetsprofessorer.

Nåväl, det kanske är dags för mig att stoltsera med den jag är och vad jag tror på.

Jag studerar till civilingenjör i teknisk datavetenskap på Umeå universitet, och jag har här engagerat mig både inom studentkåren och på andra sätt. För tillfället extraknäcker jag som systemingenjör på institutionen för datavetenskap, och bland annat därigenom har jag kontakt med många mycket kompetenta forskare och systemadministratörer (bland annat en hög av Leif Nixons kollegor).

Inget av detta spelar någon större roll i detta internets tidevarv där vem som helst kan bli expert genom fria källor och för lite fritid, förutom det faktum att jag har lite papper på att jag kan någonting.

Jag har med stigande oro sett på medan Bodströmsamhället med mera krypit närmare, men liksom många andra blev FRA-härjet en väckarklocka. Jag följde diskussionerna på diverse bloggar långt innan, och blev mer och mer förvånad för varje dag som tystnaden från traditionell media var kompakt. Efter omröstningen, snabbputsningen, och genomklubbandet så insåg jag att ingen kommer att rädda demokratin i Sverige om inte jag gör det.

Lite dramatiskt, kanske, men det är i ärlighetens namn så det känns.

Min förhoppning är att Piratpartiet med min hjälp kommer ta sig in i EU-parlamentet, och framför allt i riksdagen. Jag hoppas att dagens "demokrati" får sig en ordentlig reform. Framför allt hoppas jag att våra politiker slutar bete sig som om deras positioner vore av Gud givna och börjar lyssna på oss, väljarna. Det är faktiskt vi som har makten.

Jag är piratpartist, och förbannad för att det ska behövas.

Telekompaketet, igen

2008-10-29T01:21:00.000-07:00

Läs och agera, imorgon kan det vara för sent.

Själv har jag skickat ytterligare ett brev till Mattias Revelius, som står som kontaktperson för den relevanta arbetsgruppen. Det återstår att se om jag får något svar den här gången.

Om inte kommer det att gå iväg mail till ministrar.

Andra som bloggar om skiten: opassande, Monica Horten, Oscar Swartz

Intressant.

Nu får det vara slut med regeringsduglighet

2008-10-26T04:28:00.000-07:00

Via opassandes söndagsrunda hittar jag Mark Klambergs retoriska fråga om huruvida Sverige är en rättsstat egentligen. I korthet så har regeringen i överenskommelsen med de FRA-kritiker som gav med sig den 18:e juni (Fredrik Federley, Annie Johansson, m.fl) förbundit sig att tillsätta en sanningskommision som skall granska FRAs integritetsbrott historiskt.

Sten Tolgfors svarar på Fredrik Federleys direkta fråga om detta i kammaren den 16:e oktober, med ett enkelt "Det är inte aktuellt".

Det finns ett antal andra exempel på att granskningen av FRAs verksamhet inte fungerar, och min fundering blir helt enkelt: Med bakgrund av detta, kan en FRA-skeptisk riksdagsledamot från alliansen rösta mot den motion som kommer om att riva upp de förändringar som infördes den 18:e juni med gott samvete?

Regeringen har som det verkar avsagt sig sin uppgift att företräda folket. De kommer inte verka för att de ansvariga ställs inför rätta för sina brott (ja, det FRA enligt uppgift ägnat sig åt har varit, och är brottsligt).

En regering som inte företräder folket, som folket med god anledning tappat förtroende för, och som helst ignorerar att riksdagen kan ha egna åsikter, förtjänar inte riksdagens stöd.

Fredrik Federley och Annie Johansson: Ni blev lovade en sanningskommision om FRA. Detta är inte aktuellt. Är ert stöd för att i efterhand legalisera en olaglig verksamhet aktuellt? Är ert stöd för något som fortfarande är statlig massavlyssning aktuellt?

Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, med flera: Regeringen sviker sina förtroenden och ingångna avtal. Vågar ni lita på att de avtal som ni ingått kommer hållas från deras sida?

Det är dags för riksdagen att visa regeringen vem som är folkets valda företrädare!

---------------------
Pingat på intressant.

Oavslutade projekt

2008-10-25T16:15:00.000-07:00

Jag är för noggrann för att få någonting gjort.

Ett exempel: Jag har påbörjat två-tre olika svar på Mark Klambergs kastade handske, men inte fått rätt ord på rätt sätt, eller inte rätt idéer åt rätt håll.. Det återstår att se om jag lyckas få till en post eller fem som kan ta upp alla viktiga aspekter och nyanser som man bör ta upp vid en sådan diskussion.

Båda opassande-emma och Hanna Wagenius har hunnit författa svar dock, från lite olika vinklar, men båda läsvärda.

Att det ska vara så jävla svårt

2008-10-23T04:59:00.000-07:00

Pardon my french, men ibland så måste man faktiskt ta till kraftuttryck för att få fram vad man menar. Det räckte tydligen inte med lholmq42s post för några veckor sedan där han helt enkelt deklarerade "Nej". Inte heller har det räckt med alla protester, debattartiklar, mail, bloggare och liknande som kommit.

Vad ska det behövas, egentligen, när det inte räcker med kreatörer (riktiga kreatörer, inte hjälpare i form av skivbolag etc.) som gång efter annan förklarar att inga fildelare behöver jagas för deras skull.

Det börjar bli tröttsamt att rada upp alla de fina argumenten gång efter annan, när folket i toppen bara kör på utan att ta intryck. När till och med den "dialog" de försöker initiera övergår i "hur kan vi utnyttja er utan att behöva lyssna på er", så kan man börja undra vad det är för något som pågår egentligen...

Så, kära regering, kära riksdagsledamöter, vad är det som är så förbannat svårt att förstå?

Jakt på svar och ansvar

2008-10-22T14:21:00.000-07:00

Jag har förgäves försökt sätta mig in i vem och var ansvaret ligger för telekompaketet, och dess.. intressanta hantering hittills. Jag är inte säker på om jag har lyckats, men jag har i alla fall skickat iväg ett mail till Mattias Revelius, som står som kontaktperson för Arbetsgruppen för telekommunikation och informationssamhället på regeringens hemsida.

Mail som följer:

Hej Mattias!

Jag har på diverse omvägar försökt leta reda på vad som har hänt med telekompaketet sedan det röstades igenom i EU-parlamentet den 24:e september. Om jag förstått saken rätt så ligger bollen för tillfället antingen i arbetsgruppen för telekom och IT, i någon av Coreper-grupperna, eller i någon arbetsgrupp underordnad EU-kommisionen.

Mina första frågor blir således: Vad händer med telekompaketet för tillfället? Var ligger det i behandlingen? Vem/vilka är det som diskuterar frågan för tillfället?

För en knapp vecka sedan så skrev bloggaren Oscar Swartz[1] ett inlägg[2] om hur ett av de "svenska" tilläggen till paketet helt enkelt inte fanns med i ett läckt internt arbetsdokument från "WORKING PARTY ON TELECOMMUNICATIONS AND INFORMATION SOCIETY", vilket jag antar är detsamma som den arbetsgrupp jag nämnde ovan. Detta är enligt Swartz, och många med honom, mycket allvarligt, då det tillägget behandlar grundläggande rättigheter på nätet.

Ytterligare en grupp frågor blir därför: Hur kan ett sådant tillägg, som röstades igenom med stor majoritet i parlamentet, bara försvinna i rådets/kommissionens arbete? Har dess mening lagts till på andra ställen i dokumentet? Varför finns i så fall ingen referens på det ställe i dokumentet där tilläggets ändringar skulle införts (Artikel 32 a)?

Jag har förgäves försökt se någon slags reaktion på detta från något slags officiellt håll, men jag hittar ingen information om detta på något av departmenten, och inget uttalande verkar ha gått ut i massmedia. Beror detta på att jag har letat på fel ställen, att ingen information finns, eller på att ingen tidigare efterfrågat denna?

Jag ber om ursäkt om vissa av dessa frågor är ställda till fel person, men vore tacksam för ett skyndsamt svar.

Med vänliga hälsningar

Petter Ericson Umeå

[1] http://swartz.typepad.com
[2] http://swartz.typepad.com/texplorer/2008/10/eu-läcka-sverige-yxas-bort.html

Nu ska jag sova, imorrn lär det bli mer mailskickande..

Edit: Laga formattering

FRA international

2008-10-16T06:32:00.000-07:00

Mark Klamberg har som vanligt gjort ett fantastiskt arbete om lagrummet runt FRA-lagarna. Denna gång om konventionen om cyberbrott, vilken Sverige tydligen skrivit under, men inte ratificerat.

Kopplingen till FRA-lagstiftningen behandlar Klamberg väldigt bra i posten ovan, läs den.

Som det diskuterats i kommentarena till ovanstående post är det dock intressant att notera hur privatlivet eroderas från alla möjliga håll. Här i sverige är FRA-lagarna det mest kända, men långt i från det enda exemplet. Opassandes lista från i somras är även den bara en partiell bild, då exempelvis den ovan nämnda konventionen inte finns nämnd där, och inte heller de frågor som öppnades i EUs telekompaket (frågor som i vissa fall på ett obehagligt sätt återuppstått). Rent utlänska företeelser, så som den brittiska motsvarigheten till FRA-lagarna kommer heller inte med, av en enkel anledning:

Det är helt omöjligt att få en komplett översikt över alla inskränkningar som är på gång, eller redan införts, då allt sker med ett rasande tempo. Företrädesvis diskuteras förändringarna så lite som möjligt i offentligheten, och remissinstanser är i allmänhet jobbiga saker som man hör det man vill höra (~~det där var inget~~ bra förslag!) ifrån.

Så vad gör vi åt detta? Som privatpersoner?

Som privatperson har man ett antal olika sätt att hålla sig både anonym och krypterad, där TOR/FreeNet är tydliga exempel på anonymitet, och GPG kan kryptera mail med mera. Dessa verktyg hjälper, men är inte ofelbara, och sociogram kan troligen fortfarande skapas med vissa inskränkningar.

Det viktigaste vi kan göra är dock att göra raka motsatsen till att hålla sig anonym. Ta kontakt med riksdagsledamöter och departement, visa att vi inte accepterar att bli behandlade som brottslingar bara för att folket i toppen har fått för sig att de har makten, och kan säga åt folket vad de vill, i stället för tvärtom.

Det tänker jag göra.

Uppdaterat: opassande har en strax mindre konspiratorisk ton i sitt senaste inlägg. Klart läsvärt!

Lägg ut piratjakten på entreprenad

2008-10-15T04:00:00.001-07:00

"Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration.", säger statsministern.

Är det därför andra ska göra det åt dem?

Jag noterar vidare via minimaliteter och opassande att Riksdag och Departement läckt det interna dokument som övertygade de borgerliga FRA-motståndarna i slutet av september.

Efter att ha läst igenom dokumentet är det några saker som slår mig:

Varför är det bara svenskar som ses som människor? I och med att överenskommelsen inte begränsar FRAs möjligheter att "handla" med information med resten av världen, eller ens europa, så gäller heller inte integritetsintrånget enbart svenskar, utan i allra högsta grad även andra människor. Jag kan eventuellt acceptera att det inte finns några explicita regler om utomeuropeiska medborgares skydd, men inom EU har vi den fina lilla papperslappen som kallas för Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken sverige faktiskt förbundit sig att följa.

Observera att den handlar om mänskliga rättigheter, inte svenska eller europeiska, mänskliga.

Det finns dock fler saker att reagera på i dokumentet.

Exempelvis ändras formuleringen om att den tidigare "domstolsliknande nämnden" "ska fatta beslut om... ...sökbegrepp hänförliga till fysiska personer", till att "underrättelsedomstolen ska fatta beslut om... ...sökbegrepp som är 'direkt hänförliga till en viss fysisk person med hemvist i Sverige'", alltså en ganska saftig inskränkning i vad domstolen skall fatta beslut om. Detta tycker jag är anmärkningsvärt, men jag är ingen jurist, så jag vet inte exakt vad det innebär..

Som R&D även noterar skall all "förstörning" av data loggas, för uppföljning, kontroll och spårbarhet. Man får anta att detta bara gäller den data som faktiskt når FRA, efter att domstolen gjort det första urvalet, hur det nu ska gå till.

Det finns även andra formuleringar i förslaget som är direkt tveksamma...

Andra som bloggar om dokumentet: Ett Otyg, Christian Engström

Engagemang

2008-10-10T12:01:00.000-07:00

Tiden räcker aldrig till. Liksom många andra tror jag att jag blev lite desillusionerad när folkpartikvinnorna lämnade över stafettpinnen med målet inom synhåll. Jag är säkert inte den enda som undrar "Varför så bråttom?", när regeringen trycker på och trycker på och trycker på. Jag vet att jag inte är ensam som fortfarande är skeptisk över vad våra "folkvalda" egentligen har för sig när de verkar föra ett uttröttningskrig mot privatliv och integritet.

Jag är heller inte den enda som tystnat.

Mark Klamberg, på vars blogg man under sommaren kunde hitta nya demoleringar och juridiska analyser av FRA-frågans olika aspekter nästan varje dag, har efter sitt godnatt fortsatt skriva, men med ett annat fokus, och en mindre... konfrontativ stil.

Debatten har inte lagt sig, men den har tappat känslan av att vi kan komma dit vi vill.

Det jag vill säga är egentligen att jag har svikit. Jag har varit tyst när det jag borde ha gjort har varit att bråka, skriva, söka kontakter med mina politiska företrädare, ställa de obekväma frågorna. Jag borde ha haft ögonen på "piratjägarlagen" och kunnat bistå med den kompetens jag har, så piratpartiet kunde skrivit ett ännu bättre pressmeddelande än vad det faktiskt blev.

Men jag har inte tid med allt. Sorgligt men sant, men jag har värderat annat högre än demokratin och välståndet i detta vackra land. Jag vill inte bli politiker, dels för att jag inte ser mig själv som rätt person för jobbet, men mest för att jag helt enkelt inte vill.

Jag vill inte lägga ner den tiden på att hålla mina mänskliga rättigheter vid liv, och det ska jag inte behöva göra. Jag ska inte behöva rösta på ett parti utanför riksdagen på grund av att alla partier i riksdagen har tappat fokus på vad som är viktigast i ett demokratiskt samhälle. Jag ska inte behöva ställa mig och dela ut flygblad eftersom statsministern ljuger hela svenska folket rakt upp i ansiktet. Jag ska inte behöva lägga ner min fritid på att få behålla min frihet.

Min vilja har dock lite med verkligheten att göra, i det här fallet, då sanningen är att jag har behövts, att jag borde varit mer aktiv, och att min fritid inte är min fritid om min frihet hotas.

Tiden räcker aldrig till, men jag ska se till att lite mer av den går åt till demokratins tillfrisknande och fortlevnad.

Redigering: Den enda anledningen till att jag tar Mark Klamberg som exempel är att hans blogg varit en av de absolut bäst skrivna och genomtänkta som synts, och även en av de mest välbesökta, om jag förstått saken rätt.

Det offentliga ordet.

2008-10-10T03:13:00.000-07:00

Jag hade en rejäl textmassa på gång, men den får vänta till någon annan gång. Från opassande kopierar jag en text om upphovsrätt, ursprungligen skriven i en kommentar hos Anna Troberg av Anders Andersson. Läs och begrunda. Jag håller inte med om allt, men mycket.

Kommentar från Anders Andersson
October 9, 2008, 6:02 pm

Yttrandefriheten kan tolerera att enskilda kivas inbördes om vem som varit först med ett visst yttrande, för om någon annan redan har sagt precis det jag vill säga och vem som helst kan ta del av det, då är ju min upprepning av yttrandet onödig. De rättsliga konsekvenserna av att man sprider någon annans yttrande bör inte bli värre än att man får ersätta upphovsmannen för den faktiska förlust han gjorde. Staten må tillhandahålla en domare som har att lösa tvisten mellan parterna, men där går gränsen.

Det är när man blandar in polis och åklagare i frågan om ensamrätt att uttrycka sig med vissa ord, bilder eller ljud som jag kliver av tåget. Då har staten lagt sig i något med vilket den strängt taget inte har att göra, själva yttrandefriheten. Jag avgör själv när och i vilken mån jag skall försvara min egen ensamrätt; den åklagare som utan en uttrycklig angivelse från min sida hänvisar till min upphovsrätt för att bryta sig in i min motparts eller någon annans bostad, skrämma slag på hans familj och beröva honom hans skrivmateriel, den åklagaren kränker mina rättigheter å det allra grövsta. Det är som att låna ut ett rep till grannen, och få tillbaka det med blodfläckar på till följd av hur det har använts.

Jag har velat tro att vanliga författare och andra kreatörer vilkas verk missbrukats för att trakassera “obekväma” individer har varit omedvetna om vad deras förläggare ställt till med, och därför inte hållit dem ansvariga. Så länge Tage Danielsson och Povel Ramel har ägnat sig åt sitt skapande i stället för åt att polisanmäla sina beundrare, så har jag kunnat uppskatta deras verk och även betala för fysiska exemplar eller framföranden, trots att jag har känt till hur illa ställt det är med lagen.

När en upphovsman däremot ger uttryck för en egen ambition att drämma till “fildelare” eller andra kulturnjutare med lagens långa arm, då plockar jag sagde upphovsmans verk ur min bokhylla och lägger dem i något mörkt skåp. Så har jag gjort med Adolf Hitlers Mein Kampf, helt enkelt därför att jag inte tycker den boken är något att skylta med. Hitler lär för övrigt också ha haft invändningar när hans bok på 1930-talet gavs ut i ocensurerad utgåva i USA. Den som inte tolererar sina medmänniskors yttrande- och informationsfrihet skall inte få en krona av mig i ersättning för sitt eget utnyttjande av samma friheter. Om det innebär att jag inte kan läsa vederbörandes verk på laglig väg, so be it. Hellre bryter jag själv mot lagen, än jag betalar någon för att utöva våld mot mina medmänniskor.

Jag såg första filmen om Arn i julas. Sedan förklarade Jan Guillou offentligt hur han såg på fildelning. Jag tänker därför inte se andra filmen, inte ens om någon annan betalar biljetten. “Om du avslöjar för någon annan vad filmen handlar om, så kastar vi dig kanske i fängelse” är just en snygg inledning på vad som borde vara en kulturupplevelse.

Jag skulle därför vilja att alla upphovsmän, som anser sig “bestulna” genom att någon tar del av deras verk utan att betala för det, anmäler sig till ett offentligt register som vi andra kan granska för att gardera oss mot att någonsin läsa vad de har skrivit. Alla exemplar av deras böcker, skivor, konstverk och sällskapsspel skall på sikt bort ur folkbiblioteken, ur handeln och ur det allmänna medvetandet, för endast så kan man garantera att de aldrig kommer att bli lästa gratis. Allt för att försvara deras ensamrätt till sina egna tankar, som ingen annan får tänka. I förlängningen säger jag också upp bekantskapen med alla som fortsätter att betala för deras verk, eftersom de därigenom stödjer författarvåldet och skrivmaskinshuliganerna.

Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!

Konspirationer och annat kul

2008-09-30T10:18:00.000-07:00

Jag har länge intresserat mig för konspirationsteorier av olika slag, såväl mer eller mindre vettiga (det är något lurt med mordet på JFK) som helt off (Bill Gates är antikrist) som konstruerade som fått ett eget liv (konspiration 58 m.fl.). Den gemensamma grunden för alla dessa är människans oerhörda förmåga att hitta mönster och kopplingar mellan händelser. Jag skall dock inte ägna denna post åt konspirationer, utan det är mest en förklaring till varför min hjärna kanske inte riktigt fungerar som de flesta andras.

Jag har sagt sedan i februari/mars någon gång att jag inte skulle bli förvånad om det kom någon kris i USA som lät GWB utlysa undantagstillstånd och skjuta upp valet. Inte för att jag tror att han, eller snarare de som står bakom honom har skapat den nuvarande ekonomiska krisen i USA, men det krävs inte mycket nu för att hela landet ska sönderfalla.

Jag vill verkligen inte ha rätt i det här.

En ny FRA-lag

2008-09-25T06:40:00.000-07:00

Ja, det är vad Cecilia Wikström säger i DN.

Det är positivt att det kommer förändringsförslag. Det är negativt att de kommer som förändringsförslag på en i grunden dålig lag, i stället för som en ny lag, som därigenom skulle behöva gå igenom den normala lagstiftningsproceduren, med allt vad det innebär av remissinstanser och omstöpningar, och framför allt, en parlamentarisk utredning över vad sverige egentligen har för behov av underrättelser.

Intressant är också att Wikström säger "I dagsläget innebär det kort sagt att man får spana på Ryssland". Betyder detta att ryssar inte är människor? Rätten till ett privatliv är en mänsklig rättighet, inte en svensk.

Jag har stor respekt för det arbete som jag antar har lagts ner bakom kulisserna för att över huvud taget komma så här långt. Det förslag som beskrivs i DN:s artikel, och hos HAX, är mycket mycket bättre än den lag som godkändes den 18:e juni. Denna lag var i sin tur betydligt bättre än den lag som bordlades i juni 2007.

Men detta räcker inte.

Varför är det här "så långt man kan komma", Cecilia Wikström? Varför skulle en parlamentarisk utredning inte kommit "längre"? Varför ligger vi fortfarande snubblande nära gränsen för de mänskliga rättigheter?

Det finns bara en sak att göra nu, riv upp!

Allt annat måste komma senare.

Onda aningar

2008-09-25T03:58:00.000-07:00

Det tisslas och tasslas på olika håll om en "lösning" på den för regeringen så pinsamma FRA-frågan. Lösningen verkar vara att inrätta en "specialdomstol" som skall bestämma vad FRA ska få tillgång till.

Nyckelordet är återigen "få".

Om staten tar en kopia på gränsöverskridande trafik så är det massavlyssning. Oavsett om det är en myndighet eller en domstol, eller för den delen ingen alls som sitter i statens ända och tittar.

Den enda avlyssning som är acceptabel är den som sker vid brottsmisstanke, eller inom den rent militära signalspaningen (pratar ryssarna mer längs östersjö-/ishavskusten än normalt? Längs finska gränsen?). För båda dessa ändamål finns det andra myndigheter som kan ta över kompetens och uppgifter från FRA.

Vidare finns det för ingen av dessa ändamål något behov av att plocka all gränsöverskridande trafik i kabel, utan allt kan skötas antingen genom domstolsbeslut om hemlig teleavlyssning, eller helt vanliga radioantenner och annan signalspaningsutrustning. Det vill säga: det finns ingen anledning att begränsa vad staten får göra, om begränsningen ligger i vad de kan göra.

Snälla folkpartister, låt er inte luras på det här sättet. Om Fredrik Reinfeldt hotar med att avgå, så låt honom avgå, det är tyvärr inte svårare än så. För att vi överhuvudtaget skall ha livaktig demokrati i det här landet, för att visa att politiker faktiskt kan lyssna, för att sveriges folk förtjänar det. Riv upp, gör om, gör rätt!

De små valen som tröttar ut

2008-09-22T00:40:00.000-07:00

Skrivs det om på webhackande. Läs det, det är bra skrivet, och bra tänkt.

Könskvotering fungerar

2008-09-18T02:16:00.000-07:00

...så varför klagar Centrum för rättvisa?

I korthet gäller saken detta: Enligt högskolelagen så får positiv särbehandling ske, givet att de man väljer ifrån har samma betyg. Eftersom det söker fler kvinnor med höga betyg till högskolan så är det främst kvinnor som väljs bort, helt enkelt eftersom det är fler att välja ifrån. Med andra ord så fungerar könskvoteringen precis som det är tänkt, i det att könsfördelningen på alla utbildningar blir närmare 50/50, om sökande med lika betyg finns.

Min tolkning av dessa klagomål är att det inte finns något sätt för högkolorna att göra "rätt". Antingen så könsdiskriminerar de eftersom det bara är det ena eller det andra könet som går utbildningen, eller så könsdiskriminerar de eftersom det bara är det ena eller det andra könet som väljs bort. Intressant i sammanhanget är dock att i båda fallen sägs det vara kvinnor som missgynnas. Vad detta beror på vet jag inte, och jag vet heller inte hur det "egentligen" förhåller sig.

Avslutningsvis så vet jag heller inte vad som är rätt väg att gå. Personligen tar jag illa upp när folk blir bedömda efter vad de "är" i stället för vad de "kan", oavsett vad och varför. Därför kan jag tycka att den bästa lösningen borde vara att använda extraprov eller dylikt för att öka utvalsmöjligheterna. Nackdelen är att sådant kostar, och ändå aldrig fungerar ordentligt.

Så finns det någon lösning? Ingen riktigt bra, och ingen som kommer göra alla nöjda. Det finns dock mer produktiva sätt att förändra än att dra inför domstol, och anklaga folk för att "målmedvetet välja bort" kvinnor, på ett sätt som knappast kan tolkas på annat sätt än att högskolan befolkas av onda könsdiskriminerande mansgrisar...

Sammanfattning från en varmare plats

2008-09-16T07:22:00.000-07:00

Det trådlösa är nog betydligt mer stabilt här, så jag ska försöka mig på nån slags sammanfattning.

Min första reaktion när jag kom till Norrmalmstorg i morse var "Inte fler?". Då, vid tjugo minuter i tio, syntes ungefär femton-tjugo personer som verkade ha något med demonstrationen att göra. Detta växte till ungefär 30-40 vid fem i, vilket gjorde att min sinnesstämning sjönk ytterligare.

När klockan närmade sig halv elva började dock folk från alla möjliga grupper dyka upp i allt större antal, och när vi väl gick så var vi enligt DN runt 300. Jag är ingen expert på att räkna folkmassor, men jag anar att det var lågt räknat.

Efter att folktåget gått till Sergels torg tog jag tillfället i akt att besöka mynttorget/storkyrkan, där folkmassan så vitt jag kunde avgöra var ungefär lika stor som de som tågade, eventuellt något fler. Efter lite samtalande med en av mina gamla officerer från lumpentiden, och en hel del talande från både Rick Falkvinge och Christian Engström, med flera, så förflyttades demonstrationen till obelisken. Väl där tog en hel del skanderande och talande vid, och jag hoppas verkligen att vi hördes inne i kyrkan.

Efter en stunds skanderande så drog jag tillbaka till Sergels torg, där livebloggandet tog vid efterhand, när resten av tåget anslutit.

Så långt om mina förehavanden.

Vad gäller de talare som jag har hört idag kan man sammanfattningsvis säga att de i allmänhet håller en förvånansvärt hög klass. En del stakar sig och läser fel, men det är inte värre än många riksdagsledamöter jag hört.

Det sammantagna budskapet är starkt: Riv upp, gör om, gör rätt. Det finns dock många sätt att komma fram dit, och vissa talare tar vägar som jag nog inte skulle tagit, av olika anledningar. Oavsett detta kändes det som om de allra flesta talarna hade en hög grad av engagemang, vilket var välkommet.

Hmm... jag verkar inte komma så mycket längre för tillfället, jag återkommer med lite mer balanserade och övergripande slutsatser efter en natts sömn i min egen säng.

Trådlöst är inte helt stablit

2008-09-16T05:47:00.000-07:00

Så jag vet inte hur mycket jag kan skriva..

Nu är det språkröret från Förbundet Unga Rörelsehindrade.

Pratar lite åt andra håll... Tydligen vill regeringen skära i personlig assistans. Och granska hur handikappades liv ser ut, så man vet var man kan skära mest.

"Vi måste värna om vår integritet, funktionshindrades och icke funktionshindrades."

Sista talaren nu.

Niclas Starow, svart måndag.

Han tackar "långväga besök" från sundsvall. jag vet åtminstone två som är längre bort. Undertecknad, typ :)

Han ställer 80 miljoner döda i två världskrig mot fyra tusen döda i terrordåd, de ena krävdes för att mänskliga rättigheter skulle komma ner på papper, de andra för att de mänskliga rättigheterna skulle ignoreras ihjäl.

Slut, gott om tid.

Bra dag, sammantaget.

Det är kallt

2008-09-16T05:28:00.000-07:00

Om mina fingrar... Folkmassan börjar eventuellt tunnas ut en smula också...

Nåja, det pratas fortfarande bra.

Crafoord pratar om varför det är dumt att riksdagen inte sätter målet högre vad gäller mänskliga rättigheter. Typ integritet och sådana trivialiteter.

Det är en bunt minikommunisterm som agerar talkör, nåja, de håller ju igång i alla fall :)

Anna Serner, VD för Tidningsutgivarna ska pompösifiera sig lite.

"Jag vill, för demokratins skull, kämpa, och tala och slåss för meddelarfriheten."

Enligt hennes "välunderrättade källor" inom alliansen så räknar alliansen med att debatten kommer lägga sig till valet.

Det finns ingen risk för det att döma av dagens demonstration, och sommarens livaktiga debatt.

Jävlarimig, vi kämpar!

Anna Troberg, nu.

Det är bättre nu

2008-09-16T05:18:00.000-07:00

Det är mindre tid att skriva nu än i våras, anar jag.

Mer prat, mindre blubb, typ.

RFSLs riksordförande talar lugnt och sansat om (återigen) risker för folk utanför sverige. HBT-nätverk i länder där HBT är oaccepterat eller olagligt, med mera..

"FRA-lagen är ett hot mot demokratin i sverige, men den är också ett hot förenat med dödsfara för personer i andra länder".'

Lugn och sansad, men mycket duktig.

Jag anar att min uppfattning färgas av att jag håller med, men det är faktiskt många som talar bra.

Nu Clarence Crafoord, centrum för rättvisa.

Fight fire with fire?

2008-09-16T05:08:00.000-07:00

Hultén avslutar med att poängtera att man inte kan slåss mot odemokratiska regimer med odemokratiska metoder.

Christian Engström talar..

Han centrerar sitt tal runt parollen "Riv upp, gör om, gör rätt" och förklarar och utvecklar varje del, mycket bra kan nämnas. Det han menar med att göra rätt är att dela upp militär och polisiär verksamhet, i korthet.

Journalister och meddelarfrihet

2008-09-16T04:59:00.000-07:00

Hultén pratar om varför meddelarfrihet är viktig, och varför FRA-lagen, och redan tidigare införda lagar punkterar grundlagen. Vilket är dumt, minst sagt.

Journalistförbundet delar ut flygblad också, och talar om någon form av lista på genomförda och inkommande lagar. Undras om de luktat på opassande, tro?

Vidare pratas om journalister i andra länder, och hot mot dem om man handlar med "rådata" från FRAs spaning.

Som sagt, många bra talare...

Vår grundlag är tragiskt ignorerad i vårt avlånga land.

MUF kan också

2008-09-16T04:51:00.000-07:00

MUF-tjej avslutar med att citera Palme, otippat.

Oppositionsråd från Norrköping, Fredrik Bergkvist (stavn.), en av medförfattarna till startskottsartikeln för borgerligt uppror mot FRA.

Han drar lite paralleller till DDR, dit han reste en hel del i sin ungdom

"Moderaterna är emot övervakningssamhället, det gäller bara att kunna stå för det också"

Nu Agneta Lindblom-Hultén, felpresenterad :)

Skitiga fingrar ger skitigt mjöl

2008-09-16T04:42:00.000-07:00

Lite kyligt är det, måste man säga..

Mikael pratar om rent mjöl i påsen, och ger synpunkten att det är svårt att ha rent mjöl i påsen när staten stoppar dit sina skitiga fingrar..

Han citerar riksdagsbloggare friskt, också.

Kristina Brännström tycker tydligen det är synd att FRA-processen ska störa den "fina traditionen" som riksmötets högtidliga öppnande är..

Jag får hoppa tillbaka och länka upp det här senare..

En duktig talare, det här.

HAX briljerar

2008-09-16T04:38:00.001-07:00

"Nej, Per Schlingmann, den enda anledningen det kan sägas vara högt i tak i moderaterna är för att folk kryper"

Han kan inte bara skriva, han kan prata också.

Det är många som säger många bra saker, ett genomgående tema är att det här bara är början.

Dags för Mikael G-nånting... Juridisk person av något slag.

Liveblogg från sergels torg

2008-09-16T04:28:00.000-07:00

Efter många om och men har jag nu lyckats sno åt mig lite internet från Skype, och lite el från samma uttag som SVT34 Direkt.

Rick Falkvinge har just talat om medborgarrätt och demokrati, och framför allt om allas vårat ansvar.

"Låt FRA-lagen bli en historisk parentes" säger Linnea från.. nånstans..

Nu HAX.

Nähä, inte det

2008-08-14T03:52:00.000-07:00

Det verkar som om jag tog ut händelserna i förväg vad gäller Ryssland och Georgien, även om jag trots vidare sammanstötningar har hopp om en fredlig lösning. Lösningen för den nuvarande situationen är tvådelad; dels måste Ryssland av väst få chansen att visa att de faktiskt kan hantera situationen vuxet, utan att orsaka ytterligare onödigt lidande inne i Georgien, dels måste Ryssland leva upp till dessa förväntningar.

Annars kan jag bara citera Jaba Mamisashvili och Khviha Kakhniashvili i en DN-artikel:

"Det är ingen skillnad på folken i Ryssland och Georgien, det är politiker och arméer som skapar problemen"

Fred, eller åtminstone vapenvila

2008-08-12T22:33:00.000-07:00

Det blev inget världskrig. Den här gången. Situationen i Georgien är dock långt ifrån avslutad och bortglömd, och Ryssland har visat att det fortfarande är att räkna med i världspolitiken. Man kan i denna konflikt se en skugga av NATOs, och speciellt USAs agerande i fråga om Kosovo, en koppling som också andra gör.

I slutändan har detta varit en onödig och mycket tragisk konflikt, som ytterligare belyst nödvändigheten av respekt för mänskliga rättigheter och demokrati för att freden ska kunna bevaras på ett vettigt sätt.

Något annat som belysts har varit det faktum som alltid syns i krigstid: Det första offret i varje konflikt är sanningen. Var det Georgien som anföll Sydossetien, eller var det en reaktion på sydossetisk milis som slaktade "etniska georgier" i byar nära gränsen, eller var det Ryssland som körde in bepansrad trupp i området som fick Georgien att reagera?

Förekom etnisk rensning, och i så fall åt vilket håll? Vem var värst, och först?

Av vad jag har förstått på de artiklar och rapporter jag har läst (främst västmedia), så var det Georgien som gick in i Sydossetien com fick konflikten att blossa upp ordentligt, och rapporterna om etnisk rensing från Sydossetiens sida i förstadiet till kriget är inget jag har fått svart på vitt från något "accepterat" nyhetsmedia, vilket för mig är en oerhört tydlig signal om vem som var den aggressiva parten, speciellt med tanke på vilken sida västmedia skulle förväntas stödja.

Från det ena till det andra har jag hört mycket om den här krönikan på sistone. Jag vet inte riktigt vad man ska tro, men tills jag har sett ett ärendenummer för målet i hovrätten så ställer jag mig skeptisk till att historien är autentisk. Det är fullt möjligt att den är det, men jag betvivlar att FRA-anställningen skulle ha något med saken att göra. Att en människa ostraffat för ett, enligt egen utsago, "korståg mot felparkerare", med skadegörelse av olika slag som resultat känns som ett solklart fall för vår eminenta psykvård i vilket fall som helst, och jag kan absolut inte tänka mig att FRA skulle anställa någon som skulle vara olämplig att hantera den oerhört känsliga information som går genom deras kanaler.

Om eventuella läsare vid det här laget får en smått sur smak i munnen så kan det vara så att ironin i föregående mening läckt ner genom gommen, smaken döljs bäst med mörk högkvalitetschoklad.

Sjukt om sjukhus och FRA

2008-08-12T01:17:00.000-07:00

Från en kamrat till mig har jag fått upp ögonen för en artikel i Stockholm City, av alla tidningar. Tydligen har en undersköterska på Karolinska i smyg tagit bilder av nedsövda patienter under operation och lagt upp på Facebook. Helt ofattbart, enligt verksamhetschefen på sjukhuset, "reglerna är solklara".

Jag anar att de reglerna är lika solklara som de som satts upp för FRAs anställda.

Artikeln går vidare med att konstatera att fotografering och filmning under operation, utan patientens medgivande trots allt är ganska vanligt för undervisningssyften, men att detta material är helt utan persondata, och att det inte går att identifiera någon med hjälp av det. Må så vara, men att tillfråga patienten måste jag säga är en självklarhet, om inte innan filmer/bilder tas, så åtminstone innan de kopieras och visas upp.

En jämförelse som jag tyvärr inte kan ta cred för själv är återigen med FRA.

I och med att kablarna kopplas in kommer hela svenska folket vara nedsövda. Vi vet inte om FRA filmar och tar bilder av oss och visar upp för sina polare i omvärlden, bara att de egentligen inte får. Eller får de?

Edit: Tydligen kom info igår på DN, fler blogglänkar där.

Korruption och skam

2008-08-11T23:47:00.000-07:00

Via opassande hittar jag till ett rent utsagt skrämmande inlägg hos projo om hur EU-parlamentsledamoter dels tjänar mer pengar än många statschefer, dels myglar om dagsersättningen. Ett tyskt journalistteam letar sig en fredagmorgon fram till disken där parlamentarikerna ska skriva in sig om de arbetar, och möts av köande ledmöter med ytterkläder och resväskor, uppenbarligen på väg att skriva in sig innan de reser hem för helgen.

Det som stör mig är inte så mycket det faktum att de myglar, utan att de inte vågar stå för det de gör. Många som kommer ur hissen och verkar vara på väg att göra samma sak vänder så snart de ser TV-kameran, uppenbarligen rädda för att bli igenkända.

Folkets valda representanter på den högsta nivån är rädda för att bli igenkända av journalister. I sin egen parlamentsbyggnad. När de skriver in sig för den ersättning de har rätt till, om de skulle vara i parlamentsbyggnaden och arbetar den dagen.

projos slutsats av detta och ett antal andra odemokratiska inslag i EU-politiken (ACTA, EU-konstitutionen etc.) är att vi ska ut, snarast. Jag är nästan beredd att hålla med, men jag vill ändå hålla dörren öppen för ett mer demokratiserat EU. Det är ju inte direkt så att vår egen riksdag är utan sina demokratiska fläckar.

Jag vet inte hur vi ska återerövra vår demokrati, men jag tror definitivt att lägre löner för politiker är ett bra första steg. Politiker ska en inte bli för att det lönar sig, utan eftersom det finns problem som en vill lösa. Det måste i alla fall vara idealet.

En ny blogg

2008-08-07T03:43:00.000-07:00

Efter många om och men har jag nu bestämt mig för att skapa en egen blogg, så jag slipper skriva av mig i kommentarer, Piratpartiets IRC-kanal, eller någon annan mer eller mindre (oftast mindre) politisk omgivning.

Bloggens namn kommer av att jag i snart sagt varje uttalande från våra Högt Ärade ledare ser åtminstone en undanglidning, eller ren lögn, vilken ofta verkar syfta till att vilseleda läsaren/åhöraren till att tro att hen läst/hört något som inte egentligen sagts. Detta är mycket effektivt sätt att undvika att svara på obekväma frågor, på gott och ont. Jag har full förståelse för att en i vissa frågor vill undvika att svara definitivt, antingen för att en själv är osäker eller oinsatt, eller för att opinionen för tillfället är vänd åt ett annat håll än en själv, men att i det fallet ändå verka som om man ger ett svar är åtminstone oärligt, och i värsta fall rent svekfullt.

Jag hoppas att jag kan undvika de tvetydigheter som bloggen namngetts efter i mina egna uttalanden, men precis som vanligt är det en bra idé att läsa allting både en och två gånger till, för att se till så att vad ni trodde stod där verkligen gjorde det.

Som avslutning på detta snabbt ihopslängda inlägg vill jag ge ett tips om en video, där en amerikansk advokat gör upp med lite vanliga missuppfattningar om (amerikanska) domstolar och polisväsende, och varför man aldrig, aldrig, aldrig ska prata med en polis. Lite överdrivet? Se filmen först, och se hur alla möjliga sorters uttalanden kan användas som bevisföring, bara man är lite uppfinningsrik.

Addendum: Jag insåg efter närmare eftertanke att jag borde förklara mitt syfte med att posta ovanstående film, vilket inte är så mycket syfte alls, utan mest att jag såg den häromdagen och fann den intressant. Kanske framförallt eftersom den tydliggör hur språk kan användas i olika syften.